Allt till salu inom "björnsax"

Har en björnsax från 1800-talet är naturligtvis inte lämbad till björnjakt utan som samlarobjekt säljes till högstbjudande.Jag har även andra samlar objekt då det gäller jakt och fiske. Hör gärna av er.

Detta underbart vacka och felfria “BJÖRNSPJUT” inköptes i början av 1980 talet. Köptes i Luleá av en storsamlare pá just Same-konst. Redan dá var det gammalt. Oerhört vackert skick. Björnspjutet signerat KD. Dock har det, vad jag vet, aldrig varit ute pá björnjakt. Perfekt present till en jägare eller en friluftsmänniska som har allt. Den som sprungit för sitt liv i djupa skogen med en rasande björnhona i hälarna blir snabbt lunch. En björn kan springa i 60 km/tim, och klättrar fantastiskt bra i träd - och simmar likaså. Så det bästa, eller enda sättet att undkomma en rasande björnhona är att möta henne med vapen i hand. Om man har en bössa bör man använda den illa kvickt, alternativt att man använder sitt björnspjut. Björnspjut är spetsiga i bägge ändar - man kör ner den ena änden i marken, och håller spjutet redo för björnens attack. Sen gäller det att inte hamna under björnen, eller att björnen inte lyckas slå undan spjutet - eller dig. Kräver en del mod, och skicklighet. Det allra bästa är att undvika björn i skogen helt och hållet. Man kan föra mycket oväsen - då går de undan. Anledningen till att jägare oftare än andra skogsvandrare möter björn är förstås att de rör sig tyst. Så vill du slippa den inte alltför angenäma möjligheten att stöta på en björn i lingonskogen - bullra, rassla, babbla, vissla, tjoa och var allmänt störande. Då slipper du “förmodligen” bli lunch. JAKT Omkring 1820 dödade en björn och en oxe varandra på Nolåsskogen. Björnen slet huvudet av oxen men dog själv av de skador oxens horn åsamkat honom. Hornen bevarades som minne. Den sista björnjakten med spjut i Sidensjö skedde omkring år 1830 enligt en artikel i ÖA 1944 av signaturen Håte. Björnen ifråga hade rivit ett flertal kor, och det blev bestämt att den skulle dödas. Gevär var mycket ovanliga vid den tiden, men det fanns några jägare som var villiga att försöka avliva den med björnspjut. En av dessa var Per Gabrielsson från Västerkäl, född 1786, en annan var Eskil Nilsson från Vik, född 1780 och samme man som byggde "Slamparvägen" mellan Vik och Teg. En tredje person deltog, men "Håtes" sagsman, Johan Olsson från Västerkäl, kände inte hans namn. Det hela skedde i december och de tre började på skidor ringa in björnen vid "Storsvejbacken" i närheten av Vik. De delade på sig så att Per Gabrielsson åkte ensam. När han åkt sin del av den första slingan såg han plötsligt björnen stående över sina livlösa kamrater. Han anföll björnen med sitt spjut och lyckades träffa så bra att den dog direkt. De två andra männen hade inga livshotande skador utan lyckades ta sig tillbaka hem. Den sista björnen som fångades i Sidensjö gick i en björnsax vid Tegs fäbodar. Man glömde dock att vittja, så björnkroppen hade redan ruttnat när den hittades. Intresserad av detta BJÖRNSPJUT? Prisbilden presenteras endast vid personligt telefonsamtal och/eller e-mail. Frágor angáende detta erbjudande kan ställas till oss och vi förmedlar givetvis direktkontakt mellan eventuell köpare och ägare. Kontakta oss gärna pá MIROL FINANCE CENTRE I ntressant och mycket mera information om detta projekt finner du genom att klicka pá “Mer info:” i fältet till höger under bilden. Copyright © 2003-2011 Mirol Finance Centre. All rights reserved. 

Detta underbart vacka och felfria “BJÖRNSPJUT” inköptes i början av 1980 talet. Köptes i Luleá av en storsamlare pá just Same-konst. Redan dá var det gammalt. Oerhört vackert skick. Björnspjutet signerat KD. Dock har det, vad jag vet, aldrig varit ute pá björnjakt. Perfekt present till en jägare eller en friluftsmänniska som har allt. Den som sprungit för sitt liv i djupa skogen med en rasande björnhona i hälarna blir snabbt lunch. En björn kan springa i 60 km/tim, och klättrar fantastiskt bra i träd - och simmar likaså. Så det bästa, eller enda sättet att undkomma en rasande björnhona är att möta henne med vapen i hand. Om man har en bössa bör man använda den illa kvickt, alternativt att man använder sitt björnspjut. Björnspjut är spetsiga i bägge ändar - man kör ner den ena änden i marken, och håller spjutet redo för björnens attack. Sen gäller det att inte hamna under björnen, eller att björnen inte lyckas slå undan spjutet - eller dig. Kräver en del mod, och skicklighet. Det allra bästa är att undvika björn i skogen helt och hållet. Man kan föra mycket oväsen - då går de undan. Anledningen till att jägare oftare än andra skogsvandrare möter björn är förstås att de rör sig tyst. Så vill du slippa den inte alltför angenäma möjligheten att stöta på en björn i lingonskogen - bullra, rassla, babbla, vissla, tjoa och var allmänt störande. Då slipper du “förmodligen” bli lunch. JAKT Omkring 1820 dödade en björn och en oxe varandra på Nolåsskogen. Björnen slet huvudet av oxen men dog själv av de skador oxens horn åsamkat honom. Hornen bevarades som minne. Den sista björnjakten med spjut i Sidensjö skedde omkring år 1830 enligt en artikel i ÖA 1944 av signaturen Håte. Björnen ifråga hade rivit ett flertal kor, och det blev bestämt att den skulle dödas. Gevär var mycket ovanliga vid den tiden, men det fanns några jägare som var villiga att försöka avliva den med björnspjut. En av dessa var Per Gabrielsson från Västerkäl, född 1786, en annan var Eskil Nilsson från Vik, född 1780 och samme man som byggde "Slamparvägen" mellan Vik och Teg. En tredje person deltog, men "Håtes" sagsman, Johan Olsson från Västerkäl, kände inte hans namn. Det hela skedde i december och de tre började på skidor ringa in björnen vid "Storsvejbacken" i närheten av Vik. De delade på sig så att Per Gabrielsson åkte ensam. När han åkt sin del av den första slingan såg han plötsligt björnen stående över sina livlösa kamrater. Han anföll björnen med sitt spjut och lyckades träffa så bra att den dog direkt. De två andra männen hade inga livshotande skador utan lyckades ta sig tillbaka hem. Den sista björnen som fångades i Sidensjö gick i en björnsax vid Tegs fäbodar. Man glömde dock att vittja, så björnkroppen hade redan ruttnat när den hittades. Intresserad av detta BJÖRNSPJUT? Prisbilden presenteras endast vid personligt telefonsamtal och/eller e-mail. Frágor angáende detta erbjudande kan ställas till oss och vi förmedlar givetvis direktkontakt mellan eventuell köpare och ägare. Kontakta oss gärna pá MIROL FINANCE CENTRE I ntressant och mycket mera information om detta projekt finner du genom att klicka pá “Mer info:” i fältet till höger under bilden. Copyright © 2003-2011 Mirol Finance Centre. All rights reserved. 

Motorsåg av märket Stihl MS 250C, årgång 2005, säljes. Endast hobby-använd. Björnsax, kedjespännare och extra kedja medföljer!

Detta underbart vacka och felfria “BJÖRNSPJUT” inköptes i början av 1980 talet. Köptes i Luleá av en storsamlare pá just Same-konst. Redan dá var det gammalt. Oerhört vackert skick. Björnspjutet signerat KD. Dock har det, vad jag vet, aldrig varit ute pá björnjakt. Perfekt present till en jägare eller en friluftsmänniska som har allt. Den som sprungit för sitt liv i djupa skogen med en rasande björnhona i hälarna blir snabbt lunch. En björn kan springa i 60 km/tim, och klättrar fantastiskt bra i träd - och simmar likaså. Så det bästa, eller enda sättet att undkomma en rasande björnhona är att möta henne med vapen i hand. Om man har en bössa bör man använda den illa kvickt, alternativt att man använder sitt björnspjut. Björnspjut är spetsiga i bägge ändar - man kör ner den ena änden i marken, och håller spjutet redo för björnens attack. Sen gäller det att inte hamna under björnen, eller att björnen inte lyckas slå undan spjutet - eller dig. Kräver en del mod, och skicklighet. Det allra bästa är att undvika björn i skogen helt och hållet. Man kan föra mycket oväsen - då går de undan. Anledningen till att jägare oftare än andra skogsvandrare möter björn är förstås att de rör sig tyst. Så vill du slippa den inte alltför angenäma möjligheten att stöta på en björn i lingonskogen - bullra, rassla, babbla, vissla, tjoa och var allmänt störande. Då slipper du “förmodligen” bli lunch. JAKT Omkring 1820 dödade en björn och en oxe varandra på Nolåsskogen. Björnen slet huvudet av oxen men dog själv av de skador oxens horn åsamkat honom. Hornen bevarades som minne. Den sista björnjakten med spjut i Sidensjö skedde omkring år 1830 enligt en artikel i ÖA 1944 av signaturen Håte. Björnen ifråga hade rivit ett flertal kor, och det blev bestämt att den skulle dödas. Gevär var mycket ovanliga vid den tiden, men det fanns några jägare som var villiga att försöka avliva den med björnspjut. En av dessa var Per Gabrielsson från Västerkäl, född 1786, en annan var Eskil Nilsson från Vik, född 1780 och samme man som byggde "Slamparvägen" mellan Vik och Teg. En tredje person deltog, men "Håtes" sagsman, Johan Olsson från Västerkäl, kände inte hans namn. Det hela skedde i december och de tre började på skidor ringa in björnen vid "Storsvejbacken" i närheten av Vik. De delade på sig så att Per Gabrielsson åkte ensam. När han åkt sin del av den första slingan såg han plötsligt björnen stående över sina livlösa kamrater. Han anföll björnen med sitt spjut och lyckades träffa så bra att den dog direkt. De två andra männen hade inga livshotande skador utan lyckades ta sig tillbaka hem. Den sista björnen som fångades i Sidensjö gick i en björnsax vid Tegs fäbodar. Man glömde dock att vittja, så björnkroppen hade redan ruttnat när den hittades. Intresserad av detta BJÖRNSPJUT? Prisbilden presenteras endast vid personligt telefonsamtal och/eller e-mail. Frágor angáende detta erbjudande kan ställas till oss och vi förmedlar givetvis direktkontakt mellan eventuell köpare och ägare. Kontakta oss gärna pá MIROL FINANCE CENTRE I ntressant och mycket mera information om detta projekt finner du genom att klicka pá “Mer info:” i fältet till höger under bilden. Copyright © 2003-2011 Mirol Finance Centre. All rights reserved.