Quantcast
Till salu inom: ”

promenadkäpp säljes

F
F
F

Tidigare annonser till salu

Bonniers Barnbibliotek 51, 1945, 47-56 tus, inb, ryggklotband med illustr främre pärm, bakre pärm bokförteckn 1-88, lätt snedläst, röd o fin rygg, svaga skrapmärken på främre pärm, bild föreställande pelle och en nyckelpiga med grön hatt o promenadkäpp, minus för stötta hörn,
Antonin Artaud (egentligen:Antoine Marie Joseph Artaud) född 4 september 1896 i Marseille, död 4 mars 1948 i Paris, var en fransk dramatiker, poet, skådespelare, regissör och teaterteoretiker som förespråkade en teater som förkastade handling och psykologisk realism och i stället återvände till dramat som primitiv rit och uttryck för människosjälens mytologi förborgad i drömmar och tvångstankar. 1926-1928, drev Artaud Théâtre Alfred-Jarry, tillsammans med Roger Vitrac. Han producerade och regisserade originalverk av Vitrac, liksom stycken av Claudel och Strindberg. Teatern tillkännagav att de skulle producera Artauds pjäs Jet de sang under 1926-1927 års säsong, men den sattes aldrig upp och hade inte premiär förrän 40 år senare. Teatern var kortlivad, men besöktes av många europeiska artister såsom Andre Gide, Arthur Adamov, och Paul Valery. 1935 hade Artauds uppsättning av Shelleys The Cenci premiär. The Cenci blev ett kommersiellt misslyckande, fastän det innehöll innovativa ljudeffekter och hade scenografi av Balthus. Efter den misslyckade uppsättningen, mottog Artaud ett stipendium för att resa till Mexico där han gav föreläsningar om västvärldens förfall. Han studerade också indianstammen Tarahumara och experimenterade med det starkt hallucinatoriska ämnet peyote, han skrev ner sina upplevelser som han senare gav ut i boken Les tarahumaras. Innehållet i boken påminner starkt om dikterna han kom att skriva under sina sista år, och rör sig huvudsakligen kring det övernaturliga. Artaud beskrev också här sina abstinensbesvär då hans lager av heroin tog slut. 1937 återvände Artaud till Frankrike där han fick tag på en promenadkäpp som han trodde hade tillhört St. Patrick. Artaud reste till Irland, fastän han talade väldigt dålig engelska och inte kunde göra sig förstådd. Den största delen av resan tillbringade han i ett hotellrum som han sedan inte kunde betala för. På återresan, trodde sig Artaud bli attackerad av två ur besättningen och hämnades varefter han arresterades. 1938 publicerades Le théâtre et son double, hans mest kända verk, som sätter skådespelaren och hans/hennes kropp i centrum, avvisar konventionell dramatisk psykologi och talar om mytens återinförande och "grymhetens teater". Boken innehåller de två manifesten om "grymhetens teater", vilka är viktiga texter för att förstå hans artistiska projekt. Fantasi för Artaud, är verklighet; drömmar, tankar och illusioner är inte mindre verkliga än världen där utanför. Verkligheten förefaller att vara en överenskommelse mellan människor, samma konsensus som publiken accepterar då de går på teater för att se ett skådespel och för ett tag föreställer sig att det de ser är verkligt. MATTHES & SAITZ 1979. Limhft. 8:o. 200 sidor. Nyskick. ISBN 3-88221-208-X SPRÅK TYSKA
Antonin Artaud (egentligen:Antoine Marie Joseph Artaud) född 4 september 1896 i Marseille, död 4 mars 1948 i Paris, var en fransk dramatiker, poet, skådespelare, regissör och teaterteoretiker som förespråkade en teater som förkastade handling och psykologisk realism och i stället återvände till dramat som primitiv rit och uttryck för människosjälens mytologi förborgad i drömmar och tvångstankar. 1926-1928, drev Artaud Théâtre Alfred-Jarry, tillsammans med Roger Vitrac. Han producerade och regisserade originalverk av Vitrac, liksom stycken av Claudel och Strindberg. Teatern tillkännagav att de skulle producera Artauds pjäs Jet de sang under 1926-1927 års säsong, men den sattes aldrig upp och hade inte premiär förrän 40 år senare. Teatern var kortlivad, men besöktes av många europeiska artister såsom Andre Gide, Arthur Adamov, och Paul Valery. 1935 hade Artauds uppsättning av Shelleys The Cenci premiär. The Cenci blev ett kommersiellt misslyckande, fastän det innehöll innovativa ljudeffekter och hade scenografi av Balthus. Efter den misslyckade uppsättningen, mottog Artaud ett stipendium för att resa till Mexico där han gav föreläsningar om västvärldens förfall. Han studerade också indianstammen Tarahumara och experimenterade med det starkt hallucinatoriska ämnet peyote, han skrev ner sina upplevelser som han senare gav ut i boken Les tarahumaras. Innehållet i boken påminner starkt om dikterna han kom att skriva under sina sista år, och rör sig huvudsakligen kring det övernaturliga. Artaud beskrev också här sina abstinensbesvär då hans lager av heroin tog slut. 1937 återvände Artaud till Frankrike där han fick tag på en promenadkäpp som han trodde hade tillhört St. Patrick. Artaud reste till Irland, fastän han talade väldigt dålig engelska och inte kunde göra sig förstådd. Den största delen av resan tillbringade han i ett hotellrum som han sedan inte kunde betala för. På återresan, trodde sig Artaud bli attackerad av två ur besättningen och hämnades varefter han arresterades. 1938 publicerades Le théâtre et son double, hans mest kända verk, som sätter skådespelaren och hans/hennes kropp i centrum, avvisar konventionell dramatisk psykologi och talar om mytens återinförande och "grymhetens teater". Boken innehåller de två manifesten om "grymhetens teater", vilka är viktiga texter för att förstå hans artistiska projekt. Fantasi för Artaud, är verklighet; drömmar, tankar och illusioner är inte mindre verkliga än världen där utanför. Verkligheten förefaller att vara en överenskommelse mellan människor, samma konsensus som publiken accepterar då de går på teater för att se ett skådespel och för ett tag föreställer sig att det de ser är verkligt. MATTHES & SAITZ 1980. Limhft. 150 sid. Ill. Nyskick. ISBN 3-88221-211-X SPRÅK TYSKA
Nordstedts 1988. 1:a sv. upplagan. Inb. Skyddsomslag. Mycket gott skick. 191 sidor. "Jag är nu inne på mitt tjuguandra år och ändå är den enda födelsedag som jag tydligt kan skilja ut från de andra min tolfte, för det var på denna våta och dimmiga dag i september som jag för första gången träffade Kaptenen. Jag kan ännu minnas vätan i gruset under gymnastikskorna på skolgården och hur de omkringblåsta löven gjorde pelargångarna vid kapellet hala när jag vilt sprang i väg för att undkomma mina fiender mellan den ena lektionen och den andra. Jag halkade och tvärstannade medan mina förföljare visslande drog sig undan, därför att där stod mitt på gården vår skräckinjagande rektor och talade med en lång karl i plommonstop, en ovanlig syn redan på den tiden, så att han lite grann såg ut som en skådespelare i teaterkostymering - ett intryck som inte var alldeles galet, för jag såg honom aldrig mer i plommonstop. Han bar en promenadkäpp vilande över axeln som en soldat med ett gevär. Jag hade ingen aning om vem det kunde vara, inte heller visste jag förstås att han hade vunnit mig kvällen före - det var i alla fall vad han skulle påstå - i ett parti backgammon med min far." Så inleds Graham Greenes roman KAPTENEN OCH FIENDEN, ännu ett läsäventyr av den moderna engelska litteraturens veteran och mästare.
Promenadkäpp av aluminium, -Av aluminium med anatomiskt format trägrepp -Teleskopfunktion: Höjdinställning med 10 hål via fjäderhuvud ( 79 - 102 cm ) -Max. Tillåten belastning : 80 Kg. -2 delar Mycket bra pris 50 Kr

... eller prova att söka på promenadkäpp silverkrycka